Zorn
På nyår så badade jag bastu med min syster och min mamma. Man tvagar sig (lät så passande i det här fallet) på gammalt vis genom doppa en duschboll i en hink med varmvatten och gnugga den på en bit tvål och sen skrubbar man sig med den. Därefter tar man en liten skål av björvril (googla det ;) ) och skopar upp vatten med, som man sen häller över sig. Ren!
bild Rusta
Jag stod och tvättade håret på detta vis då min syster plötsligt sa; *****a, du ser ut som en Zornkulla. Och jag tog det som den komplimang det var menat att vara. Jag hade lika gärna kunnat ta det som att jag är en knubbis. Särskilt med tanke på att min syster som är i åttonde veckan ändå är mycket mer vältränad än vad jag är.
bild Aftonbladet
Jag och M.I.M.L diskuterade hur mycket man påverkas av idealet när man kommer upp i vuxen ålder. (som det väl måste räknas som när man är trettio-ish) Vill jag vara vältränad och smal för att "alla andra" ser ut så eller ja, för att de så kallade förebilderna här i världen ser ut så? Eller vill jag se ut så för att jag vet att om jag gjorde det, så skulle det betyda att jag orkar med min vardag bättre och för att jag skulle kunna sova bättre om jag använde min kropp mer?
Jättesvårt att svara på.. antar att det är en kombination. Skulle man vara mindre stressad om förebilderna och idealet såg ut som damen ovan? Men skulle man sova sämre då och inte orka med sin vardag? Eller då hade man nog haft tjänstefolk så slapp man sin vardag. Antar jag..
2010 ska bli året då Sokeripullan blir pigg, deklarerade M.I.M.L på julafton när jag fick en Wake-up-light av honom och han berättade att han skulle uppsöka en snarkdoktor. (Thank God!) Jag tror honom. Jag tror att jag kommer att känna mig piggare. Mitt nya jobb, hoppas jag kan medföra att jag kan sätta OCH HÅLLA nya rutiner som innefattar träning. Om M.I.M.L träffar en snarkdoktor kanske vi slipper släpa täcken och kuddar fram och tillbaka till gästrummet mitt i nätterna. Då kanske vi får in träningsrutiner båda två. (det är väl kanske att be om ett mirakel men helvetet ska väl frysa någon gång) Eller som M.I.M.L sa, det är väl egentligen lika bra att skaffa barn för vi är ändå uppe på nätterna och går aldrig ut i alla fall.
I wish i alla fall...
bild www.philipsimages.com
*kliver i ridstövlarna och hoppas märka skillnad idag pga coreandet*
//SP
bild Rusta
Jag stod och tvättade håret på detta vis då min syster plötsligt sa; *****a, du ser ut som en Zornkulla. Och jag tog det som den komplimang det var menat att vara. Jag hade lika gärna kunnat ta det som att jag är en knubbis. Särskilt med tanke på att min syster som är i åttonde veckan ändå är mycket mer vältränad än vad jag är.
bild Aftonbladet
Jag och M.I.M.L diskuterade hur mycket man påverkas av idealet när man kommer upp i vuxen ålder. (som det väl måste räknas som när man är trettio-ish) Vill jag vara vältränad och smal för att "alla andra" ser ut så eller ja, för att de så kallade förebilderna här i världen ser ut så? Eller vill jag se ut så för att jag vet att om jag gjorde det, så skulle det betyda att jag orkar med min vardag bättre och för att jag skulle kunna sova bättre om jag använde min kropp mer?
Jättesvårt att svara på.. antar att det är en kombination. Skulle man vara mindre stressad om förebilderna och idealet såg ut som damen ovan? Men skulle man sova sämre då och inte orka med sin vardag? Eller då hade man nog haft tjänstefolk så slapp man sin vardag. Antar jag..
2010 ska bli året då Sokeripullan blir pigg, deklarerade M.I.M.L på julafton när jag fick en Wake-up-light av honom och han berättade att han skulle uppsöka en snarkdoktor. (Thank God!) Jag tror honom. Jag tror att jag kommer att känna mig piggare. Mitt nya jobb, hoppas jag kan medföra att jag kan sätta OCH HÅLLA nya rutiner som innefattar träning. Om M.I.M.L träffar en snarkdoktor kanske vi slipper släpa täcken och kuddar fram och tillbaka till gästrummet mitt i nätterna. Då kanske vi får in träningsrutiner båda två. (det är väl kanske att be om ett mirakel men helvetet ska väl frysa någon gång) Eller som M.I.M.L sa, det är väl egentligen lika bra att skaffa barn för vi är ändå uppe på nätterna och går aldrig ut i alla fall.
I wish i alla fall...
bild www.philipsimages.com
*kliver i ridstövlarna och hoppas märka skillnad idag pga coreandet*
//SP
I'm back!
Hej hopp, det var vääääldigt länge sen jag skrev nåt här nu men jag kände att jag inte ens iddes hålla på att skriva om mitt sockeriande..
Nu har jag dock hittat en träningsform som jag fastnat för, som är otroligt lämplig med tanke på yrke och hobby och som ger resultat på mig ganska snabbt. Vad är det då för himlaomvälvande träning som lyckats få fröken Ingen-och-inget-kan-få-mig-att-träna att till och med leta upp övningar på internet och göra det hemma på vardagsrumsgolvet?!
CORE!!
This is good stuff, I'm telling ya!
http://www.youtube.com/watch?v=uD9x_va2M64
Mina vänner, och alla ni andra, jag är frälst! Om jag hade varit så förutseende (yeah right..) så hade jag tagit en före-bild att matcha med min "efter"-bild så att jag kunnat peppa mig själv än mer med resultatet. 
efter en månads core-tränande
Jag ska börja ett nytt jobb och det kommer att ändra mina levnadsrutiner och jag hoppas därmed att få in träningen lite bättre. Jag tror på det här, för första gången! Jag har bestämt att jag ska ta och lägga lite pengar på roligare träningskläder än gamla jobbets gratiskläder. Det kommer nog göra det mer lockande också.
*tänker kortsiktigt och funderar om inte ett byte av livsstil ändå kan bli årets nyårslöfte, klyschigt or not.. vi får se*
//SP
Så det kan bli
Det har varit både upp och ner med sötsug och motivation och vikt och allt det andra. Men! Jag har faktiskt uppnått det jag eftersträvat. (I alla fall en stund) Jag har inte haft ett sötsug på nästan två veckor, bara ett sånt där normalt litet. Inte så att jag måste moffa i mig och må dåligt sen. Bara en glass ena dan och knappt ett hekto lösgodis andra dan, typ. Vi har 2½ liter av min mosters hemgjorda italienska glass i frysen och jag har inte ätit av den en enda gång. Av den enkla anledningen att jag inte är sugen och den glassen är riktig kvalitetsglass och inget man skopar i sig bara för att.
Superskönt!!
Jag ids inte längre fylla i maten och motionen på Viktklubb men jag behåller mitt medlemsskap ett tag till, mer för att ha lite koll på min vikt än för att jaga kalorier. Det orkar jag inte. Tänker dricka mojitos med gott samvete och utan stress och press i sommar.
Bild: www.mojitocompany.com
Mitt stora orosmoln har alltid varit mina ben. Det gör ju inte saken bättre att vanliga kläder och stövlar inte passar. Det gör ju bara att man känner sig mer abnorm eller annorlunda. Men ibland så tänker jag att jag skulle se lite underlig ut med smalare ben.. då skulle det ju inte vara jag längre. Fast det skulle i och för sig vara mer praktiskt ...
Och jag skulle definitivt känna mig lite gladare om jeans, ridbyxor, gummistövlar, short chaps, vanliga stövlar och allt annat som man beklär sin underkropp med, skulle passa! Då skulle jag slippa gå in i affärerna med inställningen att här kommer jag ju i alla fall inte hitta något, eller typ det är ingen idé att ens gå in. Eller morra över de som gör ovanstående nämnda plagg och fotbeklädnader, och tycka att de diskriminerar en stor del kvinnor. 
Bild: www.hastaffaren.se
Fast man ser väl inte längre än till sig själv antar jag. Eftersom jag drabbas av det så engagerar jag mig i det också. När stora kvinnor och män klagar över att de ska få betala mer för att de tar upp två flygstolar eller whatever så tycker jag att det är "självtugget" och det skulle de ha tänkt på innan de stoppade in sin femte QP cheese med meny och chokladkakorna. När jag går på mataffären och handlar och ser tjocka människor med vagnar och korgar så kan jag inte låta bli att titta ner i dem. Som för att se vad det är som har gjort att de är så stora. Sen tänker jag att; "du kan väl låta bli att köpa storpack Billys-pizza, vita frallor, Coca-Cola och så vidare. Om du bara bytte ut den kosten så kommer du att rasa i vikt. Enkelt!" Jag anser att mitt problem är värre. Det är inget fel på maten vi lagar hemma. Den är fiberrik och fettsnål.. Det är fullkornspasta, kyckling, tonfisk, fullkornsbulgur, fettsnål matlagningsgrädde, kokosmjölk light, vi steker i olja, äter yoghurtsåser istället för feta gräddsåser etc, etc.. Det är ju det där som kommer efter maten som är vårat stora problem. Det är då jag får fikon, Sakarias... eller kanske jag ska lägga till mitt eget namn i slutet istället..? (jag vet, det där uttrycket har ingen logik i sig över huvud taget men det är för evigt inpräntat i mitt ordförråd tack vare en plirig svenskalärare..) För om det vore så enkelt för de riktiga tjockisarna att gå ner i vikt genom att bara byta ut sin mat så borde det väl vara ännu enklare för mig som inte verkar vara lika deep in it som dem. Fast det vet jag ju, att det är det inte så jag får nog ta och bita mig i tungan och tänka att om det vore så enkelt så hade de väl gjort nåt åt det. Eller aldrig ens befunnit sig där de är. 
Bild: www.cartoonstock.com
Jag har sista veckan, som sagt, inte jagat kalorier utan ätit mig mätt och ätit det jag velat äta. Sen har jag rört mig en del och vips vops! När jag vägde mig på jobbet i morse så hade jag gått ner till 78.2! Yihaa madderfakker!!
Det funkar just nu och so be it.
Livet är för kort för att ständigt vara trött på grund av sockerchocker!
Bild: www.skonahem.com
*njuter av det faktum att jag cyklade till jobbet idag och tänkte inte ens på vad det skulle kunna rättfärdiga för snaskande*
//SP
Anteckningsblock..
.. är något jag borde ha med mig jämt.. Eller en sån däringa diktafon eller vad det heter. En sån som journalister har när de ska intervjua folk. För alltid när jag är på vift eller precis när jag ska somna, så kommer jag på en massa bra funderingar och formuleringar som jag skulle vilja skriva ner här. Oftast försöker jag komma ihåg dem men det är sällan jag verkligen gör det och så blir det en massa ordbajs här istället för de reflektioner som jag verkligen vill dela med mig av.
Jag har en motivationssvacka nu.. det är inget roligt med Viktklubb längre.. bilden nedanför säger väl det mesta..
Jag försöker cykla då och då till mitt jobb. Det är cirka 1,5 mil om dan och det borde ju hända något mer kring byxlinningen kan man tycka men nej då... kanske det har med att göra att jag håller min kalorigräns matmässigt men sen så sneakar jag ner lite annat slisk i kistan och då kommer jag ju upp i nästan 2000 kcal om dan och då händer det ju inte ett smack...
Igår åt jag däremot inga sötsaker alls och har klarat mig hittills idag också. Eller.. det slank in ett HubbaBubba igår kväll faktiskt.
Det regnar ute och min cykel står utanför.. jag borde cykla hem den idag så jag kan cykla imorgon med men latmasken drar i mig... hade räknat med att få åka till stallet idag och rida lite men kön var för lång och "tack för din medverkan, var god lägg på luren" eller med andra ord; he vart it, som M.I.M.L skulle säga.
Bild: bostonherald.com
Jag åkte tåg förra veckan. Då köpte jag lösgodis för att ha med mig hela veckan men det tog slut mer eller mindre samma kväll. Jag köpte lite extra. Jag försöker att hålla nere antalet godisar och bara köpa en av varje men den här kiorren har en sorts Center som ingen annan affär har. (den är så svår att hitta att det inte ens finns en bild på internet..) Det är en sort som jag som liten blev så besviken över om jag hade råkat få med i påsen. Jag ville ju ha de där Centrarna vars innehåll var precis likadant som i Ploppbitarna. (än idag har jag inte förstått skillnaden på godisarna.. är det inte Cloetta som gör dem båda också? Oebgripligt...) Jag är i alla fall inte i närheten av den där kiorren särskilt ofta så jag passade ju på att lassa ner i påsen för det skulle ju räcka hela veckan.. Mm.. eller hur..
När jag satt där på tåget förra veckan så spanade jag lite på människorna omkring mig.. varför är det så att vi har så olika ämnesomsättning och varför är det så att vissa människor inte ens har ett sug..? Det skulle ju vara tvärtom, kan man ju tycka. De som är hoppjerkor och inte kan sitta still och som har världens snabbaste ämnesomsättning skulle vara de som var godisråttor också. Vi som lätt blir lite fluffiga skulle inte ha något sug alls. Då skulle vi ju i och för sig inte vara särskilt fluffiga men oftast är vi inga fan av motion heller så man skulle vara typ lagom fluffig. Skulle inte det vara bra så säg, filosoferade jag och stoppade in en till Center i munnen.
Bild: salt.se
Mitt medlemsskap i Viktklubb går ut imorgon och jag har ju fortfarande minst sex kilo kvar. Jag och M.I.M.L låg och pratade om det häromkvällen. Det där med att man vill ha en vikt som man trivs med, sin idealvikt. Till saken hör ( för att man ska förstå the greatness i vad han kläckte ur sig) att M.I.M.L är inte typen som vill gifta sig, han tycker det är rätt onödigt och varför ska man förklara sin kärlek till sin partner inför en massa människor och en prälle eller något dylikt? Det räcker väl att den andre vet att denne är älskad och att man är villig att offra sitt liv för den personen.
Men på den punkten är väl jag som, i alla fall lite fördomsfullt, alla andra flickor. Jag vill vara prinsessa för en dag och få min prins till de övrigas förtjusning så jag har droppat att vi kan väl gifta oss någon gång, när vi blir stora. (om man inte är det när man kring 30 så vet jag inte när man blir stor eg, men det låter mycket mysigare att säga; när man blir stor)
Tillbaka till min poäng, M.I.M.L kläcker ur sig att när vi når våra idealvikter så gifter vi oss. Men dra balla i lösgruset, (som min gamla vän Superpuman skulle säga) trodde ni att jag tappade hakan eller?! Jag började genast se framför mig Cambridgekuren. Något jag egentligen inte ens skulle ta i med tång. Det är någonting jag fördömt i många år och ifrågasatt kollegor som jojobantar med de där shakerna, isch! Men för att gifta sig, hey hey varför inte!
Nu visade det sig att vi hade lite olika syn på det här med våra idealvikter. Jag tänkte mig kring 73. Det är nästan lite under den vikt jag brukar kunna hålla men någonting jag skulle kunna uppnå med lite möda, slit, blod, svett och tårar... jag skulle kunna göra ett undantag och sträcka mig ner mot 70-71 men sen är det kört. Under 70 börjar min överkropp se ut som att jag praktiserat i fångläger... (tänk att det är aldrig det man vill ska försvinna som faktiskt gör det också.. i mitt fall, området under bältet)
M.I.M.L, som jag skulle uppskatta väger mellan 110-115 kilo, ansåg att hans idealvikt var 90-95 kilo, något han vägde sist när hans ålder slutade med -ton. Det var då jag förstod omfattningen av det där uttalandet om giftemål.
Men jag plockar russinen ur kakan och myser över det faktum att han kanske nånstans längst in ändå inte skulle tycka att det vore så dumt att kalla mig för sin "äkta hälft" istället för "bättre hälft". *fniss*
Bild: shoppingbutiken.se
*funderar på tidningarnas framsidor som dels manar till att vara nöjd med sig själv och dels på nästa uppslag tipsar om hur man får platt mage på fyra veckor... när ska denna dubbelmoral upphöra.. suck.. tar ett bubbelgum så länge..*
//SP
Jag har en motivationssvacka nu.. det är inget roligt med Viktklubb längre.. bilden nedanför säger väl det mesta..
Jag försöker cykla då och då till mitt jobb. Det är cirka 1,5 mil om dan och det borde ju hända något mer kring byxlinningen kan man tycka men nej då... kanske det har med att göra att jag håller min kalorigräns matmässigt men sen så sneakar jag ner lite annat slisk i kistan och då kommer jag ju upp i nästan 2000 kcal om dan och då händer det ju inte ett smack...
Igår åt jag däremot inga sötsaker alls och har klarat mig hittills idag också. Eller.. det slank in ett HubbaBubba igår kväll faktiskt.
Det regnar ute och min cykel står utanför.. jag borde cykla hem den idag så jag kan cykla imorgon med men latmasken drar i mig... hade räknat med att få åka till stallet idag och rida lite men kön var för lång och "tack för din medverkan, var god lägg på luren" eller med andra ord; he vart it, som M.I.M.L skulle säga.
Bild: bostonherald.com
Jag åkte tåg förra veckan. Då köpte jag lösgodis för att ha med mig hela veckan men det tog slut mer eller mindre samma kväll. Jag köpte lite extra. Jag försöker att hålla nere antalet godisar och bara köpa en av varje men den här kiorren har en sorts Center som ingen annan affär har. (den är så svår att hitta att det inte ens finns en bild på internet..) Det är en sort som jag som liten blev så besviken över om jag hade råkat få med i påsen. Jag ville ju ha de där Centrarna vars innehåll var precis likadant som i Ploppbitarna. (än idag har jag inte förstått skillnaden på godisarna.. är det inte Cloetta som gör dem båda också? Oebgripligt...) Jag är i alla fall inte i närheten av den där kiorren särskilt ofta så jag passade ju på att lassa ner i påsen för det skulle ju räcka hela veckan.. Mm.. eller hur..
När jag satt där på tåget förra veckan så spanade jag lite på människorna omkring mig.. varför är det så att vi har så olika ämnesomsättning och varför är det så att vissa människor inte ens har ett sug..? Det skulle ju vara tvärtom, kan man ju tycka. De som är hoppjerkor och inte kan sitta still och som har världens snabbaste ämnesomsättning skulle vara de som var godisråttor också. Vi som lätt blir lite fluffiga skulle inte ha något sug alls. Då skulle vi ju i och för sig inte vara särskilt fluffiga men oftast är vi inga fan av motion heller så man skulle vara typ lagom fluffig. Skulle inte det vara bra så säg, filosoferade jag och stoppade in en till Center i munnen.
Bild: salt.se
Mitt medlemsskap i Viktklubb går ut imorgon och jag har ju fortfarande minst sex kilo kvar. Jag och M.I.M.L låg och pratade om det häromkvällen. Det där med att man vill ha en vikt som man trivs med, sin idealvikt. Till saken hör ( för att man ska förstå the greatness i vad han kläckte ur sig) att M.I.M.L är inte typen som vill gifta sig, han tycker det är rätt onödigt och varför ska man förklara sin kärlek till sin partner inför en massa människor och en prälle eller något dylikt? Det räcker väl att den andre vet att denne är älskad och att man är villig att offra sitt liv för den personen.
Men på den punkten är väl jag som, i alla fall lite fördomsfullt, alla andra flickor. Jag vill vara prinsessa för en dag och få min prins till de övrigas förtjusning så jag har droppat att vi kan väl gifta oss någon gång, när vi blir stora. (om man inte är det när man kring 30 så vet jag inte när man blir stor eg, men det låter mycket mysigare att säga; när man blir stor)
Tillbaka till min poäng, M.I.M.L kläcker ur sig att när vi når våra idealvikter så gifter vi oss. Men dra balla i lösgruset, (som min gamla vän Superpuman skulle säga) trodde ni att jag tappade hakan eller?! Jag började genast se framför mig Cambridgekuren. Något jag egentligen inte ens skulle ta i med tång. Det är någonting jag fördömt i många år och ifrågasatt kollegor som jojobantar med de där shakerna, isch! Men för att gifta sig, hey hey varför inte!
Nu visade det sig att vi hade lite olika syn på det här med våra idealvikter. Jag tänkte mig kring 73. Det är nästan lite under den vikt jag brukar kunna hålla men någonting jag skulle kunna uppnå med lite möda, slit, blod, svett och tårar... jag skulle kunna göra ett undantag och sträcka mig ner mot 70-71 men sen är det kört. Under 70 börjar min överkropp se ut som att jag praktiserat i fångläger... (tänk att det är aldrig det man vill ska försvinna som faktiskt gör det också.. i mitt fall, området under bältet)
M.I.M.L, som jag skulle uppskatta väger mellan 110-115 kilo, ansåg att hans idealvikt var 90-95 kilo, något han vägde sist när hans ålder slutade med -ton. Det var då jag förstod omfattningen av det där uttalandet om giftemål.
Men jag plockar russinen ur kakan och myser över det faktum att han kanske nånstans längst in ändå inte skulle tycka att det vore så dumt att kalla mig för sin "äkta hälft" istället för "bättre hälft". *fniss*
Bild: shoppingbutiken.se
*funderar på tidningarnas framsidor som dels manar till att vara nöjd med sig själv och dels på nästa uppslag tipsar om hur man får platt mage på fyra veckor... när ska denna dubbelmoral upphöra.. suck.. tar ett bubbelgum så länge..*
//SP
Mjaha..
Som rubriken antyder så har jag fallit tillbaka i dåliga gamla vanor.. nicht gut!! Det har smugit sig ner både lösgodis, glass och bakverk i en strid ström... jag har dock cyklat till jobbet en gång till och avser att göra det på måndag igen om vädret tillåter. Igår cyklade jag också in till stan för att knäcka ryggen lite. Det kanske inte var jättesmart eftersom jag alltid får restriktioner att jag ska ta det lugnt efteråt men jag hade ju proppat i mig knäckig, mummig äppelpaj kvällen innan. Nog för att den låg lite mjukt runt midjan men.. jag får inte på mig mina byxor.. och hellre badring bredvid än bilring på mig.
Helgen har spenderats i hästens tecken, jag har både tittat och funktionärat på dressyrtävlingar och är det någonting jag sett så är det att kondition behövs! Usch så många skumpande tanter som sitter och håller fast sig i tyglarna medan hästarna tålmodigt försöker vara sin ägare till lags. Sån vill inte jag bli och om jag ska rida som en gud i augusti så är det bara att jag fortsätter att cykla. Det var i och för sig inget nytt, det visste jag ju men ibland är det bra om man får en dunk i skallen, att ja just ja, liksom.
Bild: euisearch.com
(Jag hade önskat att det var kvinnan som skrivit inlägget som var på bilden också. =) )
Just nu är det "indianer i buskarna" och jag är supersugen på Ben & Jerry's eller något annat chokladigt. Det som avhåller mig pytte, pyttelite är det faktum att jag blir risig i kistan av glassen (laktosen) och måste gå och brumma så länge. Jag är fortfarande i det stadiet att jag faktiskt vill hålla lite schysst nivå hemma så jag släpper inte av brakare bara sådär i M.I.M.Ls sällskap, som jag kanske hade gjort på egen hand eller med familjen. Det gör då alltså att jag får lätt magknip och det är väl det som talar emot glass.. men det skulle vara gott... mmm...
Bild: www.sxc.hu
I slutet av veckan tyckte jag att byxorna faktiskt kändes lite lösa runt knäna... (jag har så många konstiga ställen att hålla koll på min vikt, på. Don't ask) men jag tror det gick över.. jag ser inte fram emot att väga mig på måndag.. Sen börjar jag tröttna på att det aldrig händer något.. min kurva pekar ju inte nedåt i Viktklubben och då blir det tråkigt och jag tappar geisten och lusten att fylla i det jag äter.. (ja jag vet ju att det är mitt eget fel som inte håller kalorinivån och ja jag vet att min profetia om att jag den 2 juni tycker att jag är dum i huvudet som inte skärpte mig och gav åtta veckor av mitt liv, kommer att uppfyllas men va fan.. )
Jag vill ha vardagsmotion! Jag vill bo i ett hus så jag måste klippa gräs, eller skotta, eller påta i landet eller ha en häst (eller en medryttarhäst, jag är inte kräsen..) för det gör att jag nästan kan äta vad jag vill. Varje gång man är i stallet så blir det cirka tre timmar konstant rörelse. Och det är ROLIG rörelse, det är rörelse som man inte tänker på. Jag är ingen aerobicstjej, jag är ingen gympatjej, jag är en röra på mig i vardagen och sen komma hem-tjej. Aaaaarrrggghhh! Ja, mitt liv kretsar faktiskt mest kring fyrbenta nu men det är de som får mig att må som bäst, i deras sällskap är jag lycklig. Ja, förutom i M.I.M.Ls då men det är ju självklart.
Tills dess så är det väl bara att hoppa på cykeln igen och trampa vidare, antar jag... *morr*
*överlägger med mig själv om jag ska bita ihop i femtio minuter till affären stänger eller kila ner och stilla begäret... shit, vad svårt*
//SP
(the buns are back!)
Helgen har spenderats i hästens tecken, jag har både tittat och funktionärat på dressyrtävlingar och är det någonting jag sett så är det att kondition behövs! Usch så många skumpande tanter som sitter och håller fast sig i tyglarna medan hästarna tålmodigt försöker vara sin ägare till lags. Sån vill inte jag bli och om jag ska rida som en gud i augusti så är det bara att jag fortsätter att cykla. Det var i och för sig inget nytt, det visste jag ju men ibland är det bra om man får en dunk i skallen, att ja just ja, liksom.
Bild: euisearch.com
(Jag hade önskat att det var kvinnan som skrivit inlägget som var på bilden också. =) )
Just nu är det "indianer i buskarna" och jag är supersugen på Ben & Jerry's eller något annat chokladigt. Det som avhåller mig pytte, pyttelite är det faktum att jag blir risig i kistan av glassen (laktosen) och måste gå och brumma så länge. Jag är fortfarande i det stadiet att jag faktiskt vill hålla lite schysst nivå hemma så jag släpper inte av brakare bara sådär i M.I.M.Ls sällskap, som jag kanske hade gjort på egen hand eller med familjen. Det gör då alltså att jag får lätt magknip och det är väl det som talar emot glass.. men det skulle vara gott... mmm...
Bild: www.sxc.hu
I slutet av veckan tyckte jag att byxorna faktiskt kändes lite lösa runt knäna... (jag har så många konstiga ställen att hålla koll på min vikt, på. Don't ask) men jag tror det gick över.. jag ser inte fram emot att väga mig på måndag.. Sen börjar jag tröttna på att det aldrig händer något.. min kurva pekar ju inte nedåt i Viktklubben och då blir det tråkigt och jag tappar geisten och lusten att fylla i det jag äter.. (ja jag vet ju att det är mitt eget fel som inte håller kalorinivån och ja jag vet att min profetia om att jag den 2 juni tycker att jag är dum i huvudet som inte skärpte mig och gav åtta veckor av mitt liv, kommer att uppfyllas men va fan.. )
Jag vill ha vardagsmotion! Jag vill bo i ett hus så jag måste klippa gräs, eller skotta, eller påta i landet eller ha en häst (eller en medryttarhäst, jag är inte kräsen..) för det gör att jag nästan kan äta vad jag vill. Varje gång man är i stallet så blir det cirka tre timmar konstant rörelse. Och det är ROLIG rörelse, det är rörelse som man inte tänker på. Jag är ingen aerobicstjej, jag är ingen gympatjej, jag är en röra på mig i vardagen och sen komma hem-tjej. Aaaaarrrggghhh! Ja, mitt liv kretsar faktiskt mest kring fyrbenta nu men det är de som får mig att må som bäst, i deras sällskap är jag lycklig. Ja, förutom i M.I.M.Ls då men det är ju självklart.
Tills dess så är det väl bara att hoppa på cykeln igen och trampa vidare, antar jag... *morr*
*överlägger med mig själv om jag ska bita ihop i femtio minuter till affären stänger eller kila ner och stilla begäret... shit, vad svårt*
//SP
(the buns are back!)
Tjock och fräsch eller smal och svettig med pansarpuppa?
Jag hatar att ha duschat på morgonen, sen cykla eller promenera till förslagsvis jobbet och anlända svettig. Det gör att jag känner mig jättesunkig och jag tror att alla känner min odör och tänker.. eww.. har hon inte tvättat sig idag?
Jag vill vara en nyponros hela dan. Men då får man ha kvar sin bilring också.. Gaaahhh, vilket dilemma.. (ja jag vet att man kan byta kläder när man kommer fram men huden är ju fortfarande svettig och jag tänker inte duscha på jobbet för då måste jag ha med mig så mycket prylar och kliva upp tidigare och då blir det en så stor grej, så nope)
Bild: senby.eu
Jag har länge tänkt att cykla till jobbet vore ju perfekt. Dels för att man slipper tänka på annan motion då, dels för att det tar precis lika lång tid för mig att cykla till jobbet som att åka kommunalt. Det diffar väl på en 5-10 minuter max. så jag har liksom ingen ursäkt för att inte cykla.. jo det skulle väl vara den berömda latmasken då och ursäkter är ju min grej så det är väl inte så svårt att komma på en tre, fyra stycken på stående fort.
Om jag inte cyklade till jobbet på min förra arbetsort, där avståndet var något i stil med 5 km, och typ 10 minuter på sadeln.. varför skulle jag helt plötsligt cykla över 7 km och dessutom i Stockholmstrafik?!?!
Jag köpte mig faktiskt en cykelhjälm för några veckor sen. Det är den första cykelhjälmen jag haft sen jag tjatade mig fri från den rosa frigolithjälmen jag var påtvingad i min tidiga cykelkarriär. Den nya ser riktigt cool ut där den ligger på hatthyllan. Som om det kommer gå tokfort att cykla bara man har hjälmen på sig. Nästan som att själva hatthyllan ser ut att säga swosh!
Bild: maxpuls.se
Förra veckan hade jag tänkt att på fredagen skulle jag antingen cykla till jobbet eller vara med på ett spinningpass. Pest eller kolera liksom, no mercy!! Torsdag kväll hade jag ett ridpass... men hjälp vilka spagettiben.. jag var helt slut! Sen att jag hade en kompis på besök som jag inte haft möjlighet att umgås med på länge, gjorde att kvällen blev sen.
"Cykla imorgon? Bah!" Jag hade både träningsvärk och var så trött... När jag vaknade fredag morgon ställde jag mig i duschen, och det blev hårtvätt och hela balunsen. Vad som sen fick mig att bestämma mig för att i alla fall cykla till jobbet, vet jag inte. Men jag gjorde det!! Och jag cyklade vilse och hamnade mitt på Odenplan med en massa trafik omkring mig men det gjorde inget. Och jag cyklade hem igen också! (det var jag ju i och för sig tvungen till eftersom det var en fredag men ändå..) Och när jag kom hem så nästan längtade jag att det skulle bli måndag så jag skulle få cykla igen. (antalet förbrända kalorier var definitivt en bidragande orsak, utöver att man får frisk luft och blir så där skönt fysiskt trött) Hellre smal och svettig än tjock och fräsch.
Jag nästan skuttade ner till vågen i morse och med tanke på att dragkedjan på ridstövlarna gick hela vägen upp, på BÅDA stövlarna, så gladde jag mig över det faktum att jag skulle få väga mig. Jag har i över en vecka stått och böjt mig i midjan vid spegeln och tyckt att mm.. det är mindre och fler veck. (i det här fallet vill jag ha många små veck för det innebär att "utfyllnaden" av fluff gått ner något och huden knölar sig lite) Jag skämtade lite med min arbetskamrat, tillika vän, och sa att jag kommer väl upp gråtandes, höhöhö. Men tänk om man kunde hålla igen truten då! Hade jag kanske inte gått upp ett halvt kilo?! Igen! 80,1 men det var med kläder så jag tänker dra av minst 200 gram och komma under 80-sträcket igen. Jag hade faktiskt på mig jeanskjol idag.
Hur är det möjligt...? I morse cyklade jag inte för det ska regna idag men imorgon ska jag cykla och på onsdag ska jag på spinning. Note to myself: ring igen om plats. Det kommer nog bli pansarpuppa i alla fall men det får M.I.M.L ta.
*måste skära ner på glassätandet men hur roligt är det när sommaren är på intåg.. blää... fokusera på målet, fokusera på målet... *
//SP
Det märks att det var ett tag sen man bloggade sist då sockerbullebilden har försvunnit... =|
Note 2 to myself: hitta ny bullbild...
Jag vill vara en nyponros hela dan. Men då får man ha kvar sin bilring också.. Gaaahhh, vilket dilemma.. (ja jag vet att man kan byta kläder när man kommer fram men huden är ju fortfarande svettig och jag tänker inte duscha på jobbet för då måste jag ha med mig så mycket prylar och kliva upp tidigare och då blir det en så stor grej, så nope)
Bild: senby.eu
Jag har länge tänkt att cykla till jobbet vore ju perfekt. Dels för att man slipper tänka på annan motion då, dels för att det tar precis lika lång tid för mig att cykla till jobbet som att åka kommunalt. Det diffar väl på en 5-10 minuter max. så jag har liksom ingen ursäkt för att inte cykla.. jo det skulle väl vara den berömda latmasken då och ursäkter är ju min grej så det är väl inte så svårt att komma på en tre, fyra stycken på stående fort.
Om jag inte cyklade till jobbet på min förra arbetsort, där avståndet var något i stil med 5 km, och typ 10 minuter på sadeln.. varför skulle jag helt plötsligt cykla över 7 km och dessutom i Stockholmstrafik?!?!
Jag köpte mig faktiskt en cykelhjälm för några veckor sen. Det är den första cykelhjälmen jag haft sen jag tjatade mig fri från den rosa frigolithjälmen jag var påtvingad i min tidiga cykelkarriär. Den nya ser riktigt cool ut där den ligger på hatthyllan. Som om det kommer gå tokfort att cykla bara man har hjälmen på sig. Nästan som att själva hatthyllan ser ut att säga swosh!
Bild: maxpuls.se
Förra veckan hade jag tänkt att på fredagen skulle jag antingen cykla till jobbet eller vara med på ett spinningpass. Pest eller kolera liksom, no mercy!! Torsdag kväll hade jag ett ridpass... men hjälp vilka spagettiben.. jag var helt slut! Sen att jag hade en kompis på besök som jag inte haft möjlighet att umgås med på länge, gjorde att kvällen blev sen.
"Cykla imorgon? Bah!" Jag hade både träningsvärk och var så trött... När jag vaknade fredag morgon ställde jag mig i duschen, och det blev hårtvätt och hela balunsen. Vad som sen fick mig att bestämma mig för att i alla fall cykla till jobbet, vet jag inte. Men jag gjorde det!! Och jag cyklade vilse och hamnade mitt på Odenplan med en massa trafik omkring mig men det gjorde inget. Och jag cyklade hem igen också! (det var jag ju i och för sig tvungen till eftersom det var en fredag men ändå..) Och när jag kom hem så nästan längtade jag att det skulle bli måndag så jag skulle få cykla igen. (antalet förbrända kalorier var definitivt en bidragande orsak, utöver att man får frisk luft och blir så där skönt fysiskt trött) Hellre smal och svettig än tjock och fräsch.
Jag nästan skuttade ner till vågen i morse och med tanke på att dragkedjan på ridstövlarna gick hela vägen upp, på BÅDA stövlarna, så gladde jag mig över det faktum att jag skulle få väga mig. Jag har i över en vecka stått och böjt mig i midjan vid spegeln och tyckt att mm.. det är mindre och fler veck. (i det här fallet vill jag ha många små veck för det innebär att "utfyllnaden" av fluff gått ner något och huden knölar sig lite) Jag skämtade lite med min arbetskamrat, tillika vän, och sa att jag kommer väl upp gråtandes, höhöhö. Men tänk om man kunde hålla igen truten då! Hade jag kanske inte gått upp ett halvt kilo?! Igen! 80,1 men det var med kläder så jag tänker dra av minst 200 gram och komma under 80-sträcket igen. Jag hade faktiskt på mig jeanskjol idag.
Hur är det möjligt...? I morse cyklade jag inte för det ska regna idag men imorgon ska jag cykla och på onsdag ska jag på spinning. Note to myself: ring igen om plats. Det kommer nog bli pansarpuppa i alla fall men det får M.I.M.L ta.
*måste skära ner på glassätandet men hur roligt är det när sommaren är på intåg.. blää... fokusera på målet, fokusera på målet... *
//SP
Det märks att det var ett tag sen man bloggade sist då sockerbullebilden har försvunnit... =|
Note 2 to myself: hitta ny bullbild...
Senaste nytt
Nu var det några dagar sen jag skrev något och jag har under den tiden kommit på en massa bra grejer som jag tänkt att det här, det ska jag ta med i mitt nästa inlägg och så när jag väl tar mig tid så har allt försvunnit.. a.k.a teflonminne... typiskt..
Men det har även varit en strategi, som ni kommer att få ta del av längre ner i inlägget, att inte skriva här.
Lite som att vissa familjer sopar problem under mattan och hysch-hyschar för då "finns" inte problemet, fast här i positivt syfte.
Bild: Aftonbladet.se
Vi kan väl ta de senaste "nyheterna":
Fram till igår så hade varken jag eller M.I.M.L köpt nån snarra på tre, ja ni läste rätt, TRE, 3, III dagar. *folkets jubel*
Jag drack en burk coca-cola en dag men det var snarare för att försöka bli av med min huvudvärk efter fem timmar i solen utan mat, än att jag var särskilt sötsugen.
M.I.M.L köpte en flaska cola i förrgår och åt några kakor på jobbet igår men om man jämför det med våra gamla kopiösa-mängder-vanor så är det en markant, mitt herrskap, en markant skillnad! Vi har inte köpt en endaste liten chokladbit eller godispåse eller glass på tre dagar. Det har inte bakats några muffins, kladdkakor eller andra bakverk i vårat kök, på tre dagar!
Det är med stolthet jag sträcker ut mina fulla 176 centimeter och konstaterar att jag gått ner 2 kg på 1,5 vecka, tadaaa!!
(iofs blir det i slutändan bara minus ett halvt kilo eftersom jag inte kunde låta bli förrförra helgens Ben & Jerry-bägare men jag är tillbaka under 80-sträcket igen... puh!)
Bild:osfphilia.org
Det är märkligt hur mycket av ätandet som går av bara gammal vana än att man verkligen är sötsugen. Jag jobbade hemifrån igår och det första jag tänkte var; undra vad jag ska köpa för gott från affären och tugga i mig medan jag jobbar vid datorn. Men hallå! Om jag måste fundera ut vad jag vill äta så är det väl helt åt h-vete. Köp det jag är sugen på och låt det vara bra sen. Så jag köpte inget utan jobbade på bara.
På kvällen sen när M.I.M.L kom hem så påpekade jag det faktum att vi inte storkonsumerat socker på länge och det var väl kanske inte det mest smarta jag gjort.. det var ju som att väcka el oso... ( =björn på spanska.. vissa ord låter bättre på andra språk bara, fråga mig inte varför..)
Vi köpte varsin Magnumglass till sist. Det räckte så.
Bild: SR
Fast jag tänkte nästan att jag inte skulle tagit upp det med M.I.M.L.. våran bedrift alltså.. för om man låtsas som ingenting fastän man gör en förändring så blir det mycket lättare att hålla den. Så fungerar jag i alla fall. Det var samma sak när jag slutade med mitt andra beroende. (de som inte känner mig kan glatt få gissa vad det var... det tänker jag inte tala om...) Att om man inte gör en sån stor fuss about it så känns inte pressen lika stor och ett eventuellt misslyckande gör inte så att man gräver ner sig totalt och frossar eller får återfall.
Bild: Rockelstad.se
Den här veckan blir det ingen spinning då jag snörvlar och snyter mig om vartannat men kanske en promenad från jobbet till tunnelbanan och två dagar i stallet. Min stora utmaning idag är att undvika damen i matsalen som säljer supergod schweizisk choklad till pangpriser... det är bara att vänta ut tills hon packar ihop om 20 minuter.. (min strategi när det gäller det mesta, härda ut till de stänger så har jag ingen möjlighet till snaskande..)
Och faktiskt så tog jag bara en endaste portion glass efter förra inlägget, precis som jag hade bestämt.
*försöker ignorera det faktum att en av mina arbetskamrater just inhandlat sju (7!) chokladkakor från matsalen och prasslar med staniolpapperet mittemot mig och funderar på om inte sängläge vore det bästa just nu... gärna med en stor kopp choklad och vispgrädde men te får duga.. *
//SP
Men det har även varit en strategi, som ni kommer att få ta del av längre ner i inlägget, att inte skriva här.
Lite som att vissa familjer sopar problem under mattan och hysch-hyschar för då "finns" inte problemet, fast här i positivt syfte.
Bild: Aftonbladet.se
Vi kan väl ta de senaste "nyheterna":
Fram till igår så hade varken jag eller M.I.M.L köpt nån snarra på tre, ja ni läste rätt, TRE, 3, III dagar. *folkets jubel*
Jag drack en burk coca-cola en dag men det var snarare för att försöka bli av med min huvudvärk efter fem timmar i solen utan mat, än att jag var särskilt sötsugen.
M.I.M.L köpte en flaska cola i förrgår och åt några kakor på jobbet igår men om man jämför det med våra gamla kopiösa-mängder-vanor så är det en markant, mitt herrskap, en markant skillnad! Vi har inte köpt en endaste liten chokladbit eller godispåse eller glass på tre dagar. Det har inte bakats några muffins, kladdkakor eller andra bakverk i vårat kök, på tre dagar!
Det är med stolthet jag sträcker ut mina fulla 176 centimeter och konstaterar att jag gått ner 2 kg på 1,5 vecka, tadaaa!!
(iofs blir det i slutändan bara minus ett halvt kilo eftersom jag inte kunde låta bli förrförra helgens Ben & Jerry-bägare men jag är tillbaka under 80-sträcket igen... puh!)
Bild:osfphilia.org
Det är märkligt hur mycket av ätandet som går av bara gammal vana än att man verkligen är sötsugen. Jag jobbade hemifrån igår och det första jag tänkte var; undra vad jag ska köpa för gott från affären och tugga i mig medan jag jobbar vid datorn. Men hallå! Om jag måste fundera ut vad jag vill äta så är det väl helt åt h-vete. Köp det jag är sugen på och låt det vara bra sen. Så jag köpte inget utan jobbade på bara.
På kvällen sen när M.I.M.L kom hem så påpekade jag det faktum att vi inte storkonsumerat socker på länge och det var väl kanske inte det mest smarta jag gjort.. det var ju som att väcka el oso... ( =björn på spanska.. vissa ord låter bättre på andra språk bara, fråga mig inte varför..)
Vi köpte varsin Magnumglass till sist. Det räckte så.
Bild: SR
Fast jag tänkte nästan att jag inte skulle tagit upp det med M.I.M.L.. våran bedrift alltså.. för om man låtsas som ingenting fastän man gör en förändring så blir det mycket lättare att hålla den. Så fungerar jag i alla fall. Det var samma sak när jag slutade med mitt andra beroende. (de som inte känner mig kan glatt få gissa vad det var... det tänker jag inte tala om...) Att om man inte gör en sån stor fuss about it så känns inte pressen lika stor och ett eventuellt misslyckande gör inte så att man gräver ner sig totalt och frossar eller får återfall.
Bild: Rockelstad.se
Den här veckan blir det ingen spinning då jag snörvlar och snyter mig om vartannat men kanske en promenad från jobbet till tunnelbanan och två dagar i stallet. Min stora utmaning idag är att undvika damen i matsalen som säljer supergod schweizisk choklad till pangpriser... det är bara att vänta ut tills hon packar ihop om 20 minuter.. (min strategi när det gäller det mesta, härda ut till de stänger så har jag ingen möjlighet till snaskande..)
Och faktiskt så tog jag bara en endaste portion glass efter förra inlägget, precis som jag hade bestämt.
*försöker ignorera det faktum att en av mina arbetskamrater just inhandlat sju (7!) chokladkakor från matsalen och prasslar med staniolpapperet mittemot mig och funderar på om inte sängläge vore det bästa just nu... gärna med en stor kopp choklad och vispgrädde men te får duga.. *
//SP
Tankar..
Jag visste inte att man kunde ha celluliter på vaderna.. lår och rumpa har man väl alltid vetat men VADERNA?! (ja jag har upptäckt att jag "lider" av detta fenomen, hur skulle jag annars komma på det? Jävla hotellrumsbelysning..)
Hur går det till?
(det är inte kvinnan som skrivit inlägget som är med på bilden =) )
Sen kom jag att tänka på en annan sak. Varför har ingen uppfunnit Antabus fast för sockerberoende? Typ som gör att man mår illa om man äter mer än en viss mängd eller om man äter något över huvud taget. För det gäller väl alla, vem vill fortsätta trycka i sig praliner och glass när man bara vill kräkas? Inte jag i alla fall, hör och häpna.
Det vore ju ett jättebra hjälpmedel till att sluta sneaka förbi lösgodishyllan och så.
Bild: www.dfhf.dk
Igår kväll när jag kom hem från en jobbresa, så hade M.I.M.L bullat upp med slisk. Kokosbollar till honom och Ben & Jerry's till mig. Inte så bra fast gulligt på något absurt sätt.. Jag klämde nämligen i mig en bunke förra lördagen och glömde helt bort det där med Viktklubb och så, så när jag i måndags ställde mig på vågen för min veckovisa invägning så visade den att det där kilot jag gått ner total, var återinsatt... *SUCK*
Hjälpte inte hur jag än försökte förklara bort det med att jag hade min månatliga Fröken Röd på besök och därför var tyngre eller att jag hade mycket kläder på mig (kjol, tights och t-shirt väger tyvärr inte särskilt mycket..)
Det var bara att bita i det sura äpplet och inse att näe.. det går inte att gå ner i vikt och proppa i sig glass.
Synd..
Fast jag åt i alla fall ingenting igår.
Fast nu står ovan avbildade bunke på min bänk men jag har noga räknat ut detta. Jag äter bara lågkalorimat idag och dessutom ska jag upp på både cykel och hästrygg och jag hade inte tänkt äta upp hela bunken för mig själv, i alla fall inte på en gång. Då ska det väl kunna fungera. Tycker man. Eller nåt..
M.I.M.L sa förra helgen att han tyckte att min mage blivit plattare och genast var jag på vippen att komma med en massa förklaringar att så var nog inte fallet utan det var nog bara en illusion men så kom jag att tänka på en man jag nyligen träffat i jobbet (och nej, inte träffat på det sättet som man kan tolka det, utan mött då eller nåt sånt..)
Han sa att istället för att komma med en massa såna påståenden så ska man, när man får beröm eller omnämns i positiva ordalag, säga; Tack, det ska jag spara i mitt hjärta och plocka fram en regnig novemberdag.
Så jag bet mig i tungan och sa tack.
Till veckan blir det dags att ta itu med tränandet igen. Jag ska boka in nytt spinningpass (tror jag klarar mig utan elefanthud på puppan) och även se om jag inte kan övertala mig till att kila ner och ta en omgång med roddmaskinen. Jag har fått ont i ryggen igen.. det är latmasken som ömmar tror jag visst.
Bild: fancylot.blogg.se
*tuggar i mig mitt äpple och intalar mig att det blir bara en liten portion glass och om jag försöker något annat så är det bara att först passera helkroppsspegeln barbent så ska väl det hjälpa att gå förbi frysen utan att stanna*
//SP
Hur går det till?
(det är inte kvinnan som skrivit inlägget som är med på bilden =) )
Sen kom jag att tänka på en annan sak. Varför har ingen uppfunnit Antabus fast för sockerberoende? Typ som gör att man mår illa om man äter mer än en viss mängd eller om man äter något över huvud taget. För det gäller väl alla, vem vill fortsätta trycka i sig praliner och glass när man bara vill kräkas? Inte jag i alla fall, hör och häpna.
Det vore ju ett jättebra hjälpmedel till att sluta sneaka förbi lösgodishyllan och så.
Bild: www.dfhf.dk
Igår kväll när jag kom hem från en jobbresa, så hade M.I.M.L bullat upp med slisk. Kokosbollar till honom och Ben & Jerry's till mig. Inte så bra fast gulligt på något absurt sätt.. Jag klämde nämligen i mig en bunke förra lördagen och glömde helt bort det där med Viktklubb och så, så när jag i måndags ställde mig på vågen för min veckovisa invägning så visade den att det där kilot jag gått ner total, var återinsatt... *SUCK*
Hjälpte inte hur jag än försökte förklara bort det med att jag hade min månatliga Fröken Röd på besök och därför var tyngre eller att jag hade mycket kläder på mig (kjol, tights och t-shirt väger tyvärr inte särskilt mycket..)
Det var bara att bita i det sura äpplet och inse att näe.. det går inte att gå ner i vikt och proppa i sig glass.
Synd..
Fast jag åt i alla fall ingenting igår.
Fast nu står ovan avbildade bunke på min bänk men jag har noga räknat ut detta. Jag äter bara lågkalorimat idag och dessutom ska jag upp på både cykel och hästrygg och jag hade inte tänkt äta upp hela bunken för mig själv, i alla fall inte på en gång. Då ska det väl kunna fungera. Tycker man. Eller nåt..
M.I.M.L sa förra helgen att han tyckte att min mage blivit plattare och genast var jag på vippen att komma med en massa förklaringar att så var nog inte fallet utan det var nog bara en illusion men så kom jag att tänka på en man jag nyligen träffat i jobbet (och nej, inte träffat på det sättet som man kan tolka det, utan mött då eller nåt sånt..)
Han sa att istället för att komma med en massa såna påståenden så ska man, när man får beröm eller omnämns i positiva ordalag, säga; Tack, det ska jag spara i mitt hjärta och plocka fram en regnig novemberdag.
Så jag bet mig i tungan och sa tack.
Till veckan blir det dags att ta itu med tränandet igen. Jag ska boka in nytt spinningpass (tror jag klarar mig utan elefanthud på puppan) och även se om jag inte kan övertala mig till att kila ner och ta en omgång med roddmaskinen. Jag har fått ont i ryggen igen.. det är latmasken som ömmar tror jag visst.
Bild: fancylot.blogg.se
*tuggar i mig mitt äpple och intalar mig att det blir bara en liten portion glass och om jag försöker något annat så är det bara att först passera helkroppsspegeln barbent så ska väl det hjälpa att gå förbi frysen utan att stanna*
//SP
YES!
Det går inte fort men det går framåt. Eller... ska man säga nedåt? För det handlar om att jag har gått ner 1 kilo! Jag är under 80-sträcket! Visserligen bara med ett halvt kilo men skit i det, jag är under!
Bild: Clas Ohlson
Det svåra var att inte jublandes springa ut och köpa glass eller någon annan "belöning" för att jag varit så duktig, eller hur var det där nu igen..? För att jag tagit hand om mig själv så bra! Jag var på spinning på jobbet igår också. Det var många turer innan jag tog mig själv i nackskinnet och bara ringde och bokade tid. Det första som "talade emot" var det faktum att jag tänkt jobba hemma... (det arbete jag håller på med nu kräver stor tystnad, något som är en bristvara på mitt jobb i alla fall) och jag tränar i källaren på min arbetsplats... Det andra som talade emot var att jag sovit alldeles för lite de senaste veckorna (M.I.M.L lider av obehandlad sömnapné, detta är då helt självdiagnostiserat av mig..) och det tredje var att det enda pass jag hade möjlighet att gå på, var 45 minuter.... Jag som höll på att kräkas senaste gången jag var på ett spinningpass och det var ju bara på 30 minuter!!
Men jag bokade in det... no mercy, gaaaahhh!
Bild: mjolksyra.blogspot.se
50 minuter senare klev jag av cykeln, sjöblöt och rödare än rödast i ansiktet. Mina medspinnare såg inte alls ut som kokta kräftor och jag undrar varför... med tanke på att de antingen var över 50 eller rätt så överviktiga... Äh, strunt samma. Det kändes superskönt efteråt. Benen var som spaghetti så det fick bli hissen de tre våningarna upp till mitt skrivbord.
Bild. www.festfixarna.com
Min stora utmaning nu är att fortsätta i samma spår och inte överrumplas av det vackra vårvädret och börjar storkonsumera glass... Det blir knixigt med tanke på att Ben & Jerry-glasståndet kommit upp på Klarabergsgatan...
Får helt enkelt låta bli att åka dit, punkt!
*kämpar emot impulsen att slappna av och ramla tillbaka in i gamla mönster... inte det lättaste*
//SP
Bild: Clas Ohlson
Det svåra var att inte jublandes springa ut och köpa glass eller någon annan "belöning" för att jag varit så duktig, eller hur var det där nu igen..? För att jag tagit hand om mig själv så bra! Jag var på spinning på jobbet igår också. Det var många turer innan jag tog mig själv i nackskinnet och bara ringde och bokade tid. Det första som "talade emot" var det faktum att jag tänkt jobba hemma... (det arbete jag håller på med nu kräver stor tystnad, något som är en bristvara på mitt jobb i alla fall) och jag tränar i källaren på min arbetsplats... Det andra som talade emot var att jag sovit alldeles för lite de senaste veckorna (M.I.M.L lider av obehandlad sömnapné, detta är då helt självdiagnostiserat av mig..) och det tredje var att det enda pass jag hade möjlighet att gå på, var 45 minuter.... Jag som höll på att kräkas senaste gången jag var på ett spinningpass och det var ju bara på 30 minuter!!
Men jag bokade in det... no mercy, gaaaahhh!
Bild: mjolksyra.blogspot.se
50 minuter senare klev jag av cykeln, sjöblöt och rödare än rödast i ansiktet. Mina medspinnare såg inte alls ut som kokta kräftor och jag undrar varför... med tanke på att de antingen var över 50 eller rätt så överviktiga... Äh, strunt samma. Det kändes superskönt efteråt. Benen var som spaghetti så det fick bli hissen de tre våningarna upp till mitt skrivbord.
Bild. www.festfixarna.com
Min stora utmaning nu är att fortsätta i samma spår och inte överrumplas av det vackra vårvädret och börjar storkonsumera glass... Det blir knixigt med tanke på att Ben & Jerry-glasståndet kommit upp på Klarabergsgatan...
Får helt enkelt låta bli att åka dit, punkt!
*kämpar emot impulsen att slappna av och ramla tillbaka in i gamla mönster... inte det lättaste*
//SP
Sanningar
Ringde och pratade med min snart 87-åriga farmor idag. Hon är en av de mest ärliga personer jag känner och det är bland annat därför jag uppskattar så mycket att prata med henne. Hon hade sett mig i rutan och frågade mig om jag var gravid. Nej jag är bara tjock, svarade jag. Hon dömde ut de empireskurna klänningarna som är moderna nu och menade på att alla ser tjocka ut i sådana oavsett om man är det eller inte. Mamma, som jag pratade senare med på kvällen, höll med. (den på bilden nedanför är dock helt i min smak med dödskallar, ja bortsett från rosetten då som skulle ryka illa kvickt om den befann sig i min ägo)
Älskade farmor.
Bild: Bubbleroom.se
Fick mig en ärlig reaktion från M.I.M.L idag också.. Vi var på Ö&B och kollade på kitschiga saker. Så kom vi in på avdelningen för militärt överskott. (det som var affärens huvudsyfte från början, har krympts till en liten, liten hörna längst in i butiken..) Jag behöver en fältskjorta 90. Försvarsmakten indelar sina storlekar efter vikt och längd och numrerar därefter. Alla tröjor var numrerade med sjuor, det vill säga viktklass 95-110. Lite väl tilltaget för min del kanske. I alla fall letade han rätt på en sexa, 80-90 kg. Ja det passar ju mig bra, sa jag. Va, sa han. Jo men jag väger ju 80.
"Shit!"
Tack M.I.M.L...
Bild: Militärlagret
Jag vet att det var en spontan reaktion och han förklarade den med att han verkligen inte kunde tro det för det såg inte alls ut så. Och jag vet att det är en ärlig förklaring för det är inte många i min omgivning som ser när jag lägger på mig (ja förutom mamma, mutti Eagle-eye) och sen är det så att kilona (tack och lov) sätter sig på ställen som rumpa, lår och byst. Jag får ingen jättemage med en massa valkar som väller över. (inte så att det syns i alla fall för jag har vett att klä mig efter hur jag ser ut)
Jag som tyckte att jeansen börjat sitta lösare runt knän och lår. Får ju i alla fall på mig ett par nu även om de inte är de mest bekväma plagg jag har.
Men som sagt så fick M.I.M.Ls "shit" mig att inte vilja köpa något godis alls. Så jag borde väl vara honom tacksam fastän jag kände mig lite grinfärdig när vi spatserade mot utgången och jag målade upp hemska bilder i huvudet som att han kommer att titta på mig med avsmak när jag äter något sött och tänka; "hon väger 80 kilo.. ska hon verkligen stoppa i sig det där..."
Så tror jag inte han kommer att tänka för när jag sa till honom att han inte får säga till någon vad jag väger så tittade han bara på mig och sa; Men gumman, det är klart jag inte gör. Jag älskar dig.
Jag kommer att äta en apelsin ikväll och sen lägga mig så jag sover bort mitt halsont för på fredag är det dags för spinning och jag ska fan inte känna mig spyfärdig.
Bild: dindietist.se
*tänker att tio situps är då bättre än noll.. om jag gör tio varje kväll innan jag lägger mig så måste det vara lite bättre än ingenting.. och då kanske jag kan göra bättre halvhalter och orka sitta emot (ridspråk)*
//SP
Älskade farmor.
Bild: Bubbleroom.se
Fick mig en ärlig reaktion från M.I.M.L idag också.. Vi var på Ö&B och kollade på kitschiga saker. Så kom vi in på avdelningen för militärt överskott. (det som var affärens huvudsyfte från början, har krympts till en liten, liten hörna längst in i butiken..) Jag behöver en fältskjorta 90. Försvarsmakten indelar sina storlekar efter vikt och längd och numrerar därefter. Alla tröjor var numrerade med sjuor, det vill säga viktklass 95-110. Lite väl tilltaget för min del kanske. I alla fall letade han rätt på en sexa, 80-90 kg. Ja det passar ju mig bra, sa jag. Va, sa han. Jo men jag väger ju 80.
"Shit!"
Tack M.I.M.L...
Bild: Militärlagret
Jag vet att det var en spontan reaktion och han förklarade den med att han verkligen inte kunde tro det för det såg inte alls ut så. Och jag vet att det är en ärlig förklaring för det är inte många i min omgivning som ser när jag lägger på mig (ja förutom mamma, mutti Eagle-eye) och sen är det så att kilona (tack och lov) sätter sig på ställen som rumpa, lår och byst. Jag får ingen jättemage med en massa valkar som väller över. (inte så att det syns i alla fall för jag har vett att klä mig efter hur jag ser ut)
Jag som tyckte att jeansen börjat sitta lösare runt knän och lår. Får ju i alla fall på mig ett par nu även om de inte är de mest bekväma plagg jag har.
Men som sagt så fick M.I.M.Ls "shit" mig att inte vilja köpa något godis alls. Så jag borde väl vara honom tacksam fastän jag kände mig lite grinfärdig när vi spatserade mot utgången och jag målade upp hemska bilder i huvudet som att han kommer att titta på mig med avsmak när jag äter något sött och tänka; "hon väger 80 kilo.. ska hon verkligen stoppa i sig det där..."
Så tror jag inte han kommer att tänka för när jag sa till honom att han inte får säga till någon vad jag väger så tittade han bara på mig och sa; Men gumman, det är klart jag inte gör. Jag älskar dig.
Jag kommer att äta en apelsin ikväll och sen lägga mig så jag sover bort mitt halsont för på fredag är det dags för spinning och jag ska fan inte känna mig spyfärdig.
Bild: dindietist.se
*tänker att tio situps är då bättre än noll.. om jag gör tio varje kväll innan jag lägger mig så måste det vara lite bättre än ingenting.. och då kanske jag kan göra bättre halvhalter och orka sitta emot (ridspråk)*
//SP
Nervös
Jag är lite nervös.. lite nervös över att jag inte ska få igen ridstövlarna ikväll.. Det gick ju så bra sist, då fattades det ju bara en endaste centiputtimeter.
Bild: ridendrive
Men det var då det. Nu har jag ju både hamnat på krokiga vägar och staplat både steg bakåt och framåt. Och det där kaloriräknandet. Ja om det nu vore så lätt så hade jag väl inte hamnat här från början, eller hur? Men jag försöker och jag är ju medveten och det medvetandet gör att man tänker i alla fall en liten gång extra innan det åker in i munnen. Det blir inte lika stora bitar i alla fall. Ja förutom när det gäller 400 grams Tobleronen som ligger i fikarummet på jobbet. De bitarna är tyvärr rätt stora. Jag började dagen med att nalla två stycken. Förbannade säljavdelning som ska åka omkring och därmed passera flygplatser och köpa med godsaker. Eller förbannade mig som till råg apå allt tipsade om vit Toblerone.. Hur smart var det? Fast om man ska komma över sin rädsla för ormar och grodor så ska man ju utsätta sig för just ormar och grodor så det kanske är samma sak här... *funderar*
Idag fick jag veta att jag och M.I.M.L kommer att bli bjudna på bröllop i sommar och kanske det kan vara en liten sporre till att komma i byxorna igen. Påminner mig ofta om att jag faktist väger 80 kilo (det är 176 Ibs och 12,5 stone..oj..) och att jag ska rida som en gud i augusti på ridlägret! Det hjälper lite, får jag säga.
*funderar om jag återigen ska traska till t-banan från jobbet som plus minus noll för Toblisarna jag tjyvätit.. eller åtminstone inte övertrassera min kalorigräns så jättemycket som typ 400 kcal över.. M.I.M.L, han älskar mig säger han*
//SP
Bild: ridendrive
Men det var då det. Nu har jag ju både hamnat på krokiga vägar och staplat både steg bakåt och framåt. Och det där kaloriräknandet. Ja om det nu vore så lätt så hade jag väl inte hamnat här från början, eller hur? Men jag försöker och jag är ju medveten och det medvetandet gör att man tänker i alla fall en liten gång extra innan det åker in i munnen. Det blir inte lika stora bitar i alla fall. Ja förutom när det gäller 400 grams Tobleronen som ligger i fikarummet på jobbet. De bitarna är tyvärr rätt stora. Jag började dagen med att nalla två stycken. Förbannade säljavdelning som ska åka omkring och därmed passera flygplatser och köpa med godsaker. Eller förbannade mig som till råg apå allt tipsade om vit Toblerone.. Hur smart var det? Fast om man ska komma över sin rädsla för ormar och grodor så ska man ju utsätta sig för just ormar och grodor så det kanske är samma sak här... *funderar*
Idag fick jag veta att jag och M.I.M.L kommer att bli bjudna på bröllop i sommar och kanske det kan vara en liten sporre till att komma i byxorna igen. Påminner mig ofta om att jag faktist väger 80 kilo (det är 176 Ibs och 12,5 stone..oj..) och att jag ska rida som en gud i augusti på ridlägret! Det hjälper lite, får jag säga.
*funderar om jag återigen ska traska till t-banan från jobbet som plus minus noll för Toblisarna jag tjyvätit.. eller åtminstone inte övertrassera min kalorigräns så jättemycket som typ 400 kcal över.. M.I.M.L, han älskar mig säger han*
//SP
Oliiiidligt...
Och nu menar jag inte spännande... det är inte oliiiiidligt spännande, det är bara olidligt rakt upp och ner. Jag vill FROSSA!! Jag vill springa ner på kvartersbutiken och köpa Toblerone, Ben & Jerry-glass, colanappar och en stor påse chips. Det låter nästan lite bulimiskt måste jag säga efter att ha stirrat på den där meningen en stund.. Men det är ju så det känns (inte bulimiskt alltså) jag vill moffa i mig alltihopa och så vill jag att det inte ska ha hänt någonting alls med kroppen. Den ska liksom inte ha förstått vad som just hände, typ så att den glömmer att suga upp det där när det passerar mina tarmar och så.. Kan inte nån komma på ett sånt blockerar-piller? Det kanske redan finns, jag är inte så insatt i den marknaden. Till skillnad från en B.I.M.L (Bästisarna I Mitt Liv), hon vet ganska mycket om sånt. Kanske man vet sånt efter att ha varit sambo med en personlig tränare.. (jag är då glad att M.I.M.L inte är nån personlig tränare för då hade jag nog stukat under av dåligt samvete)
Ibland vill jag ta den enkla vägen, typ soppa en vecka eller äta bantningspiller eller nåt annat "festligt".. jag har faktiskt funderat på att fasta med argumentet att min kropp skulle behövas städas från insidan.. men jag drar mig.. Hur skulle jag orkar rida när jag bara sörplat morotsjuice och druckit osaltad fettfri buljong? Örk!! Jag har alltid fördömt såna metoder för jag har tyckt (eller tycker?) att sånt bara är självbedrägeri eller vad man ska kalla det.
När man börjar äta igen så är man ju däruppe på viktpeaken igen, så ska man då hålla på så där? Så där som min pappa gör. Äter gräddiga såser, dricker goda viner, äter goda ostar och bearnaise hit och dit och sen så åker det extrasaltade Bregottet ut och in med Becel en stund. Nu har han i och för sig gått och skaffat sig en personlig tränare som har koll på honom så vad vet man. Kanske Bregottet har fått livstids besöksförbud?
Bild: Arla.se
Men det känns som att det är något liknande som krävs här. Undrar om man kan be en PT flytta in hos sig? Fast det skulle bli väldigt trångt i våran 140-säng... *funderar*
Kanske det tomma rummet som bara står kan få bli ett PT-rum? Strunt i gästrummet, vi har aldrig några gäster ändå. Bättre göra plats till någon som i små tights och sporttop och gymhandskar, punktmarkerar en så fort man kliver över tröskeln in till köket. Som frågar vad man har för ärende och hur man tänkte nu. Vore inte det bra, så säg. Fast hon får inte vara något snyggo, då måste jag gå runt och morra och pinka revir, usch så jobbigt. Eller kanske en han-PT vore bättre. För om man är tjurig då och vägrar släppa skafferidörren så kan han bara enkelt lyfta ut en därifrån. Typ så där i armen som Victoria Beckham ser ut att göra när hon "promenerar" med sina barn. Aj.. (kom ifrån ämnet lite där)
Bild: Celebritynation
Fast om man är vuxen, är det inte meningen då att man ska klara av sånt där på egen hand? Är det inte det att bli vuxen handlar om? Att man sköter sin egen skit och struntar i andra. Eller har jag missat något? Men om jag inte kan då?! Eller är det egentligen så som mammas man alltid sa; du kan visst men du vill inte. Vill jag inte sluta äta sötsaker? Vill jag se ut så här? Eller vill jag inte sluta äta socker tillräckligt mycket? Jag och en annan B.I.M.L (jo man kan visst ha flera, det har jag) brukar ju faktiskt skandera; VILL MAN SÅ KAN MAN! Vi har i och för sig bara applicerat det på relationer men jag antar att jag får böja mig för att det gäller det mesta... Jag vill inte om åtta veckor tänka, jaa.. nu hade jag kunnat väga mina efterlängtade 73 kilo men jag gör inte det för jag tyckte inte det var värt åtta veckor av mitt (snart i alla fall) 29-åriga liv. Jag tyckte inte jag var värd det. Eller nåt...
*håller ut de sista tre minutrarna som kvartersbutiken håller öppet och funderar samtidigt på om KBT kanske vore något för mig..*
//SP
Ibland vill jag ta den enkla vägen, typ soppa en vecka eller äta bantningspiller eller nåt annat "festligt".. jag har faktiskt funderat på att fasta med argumentet att min kropp skulle behövas städas från insidan.. men jag drar mig.. Hur skulle jag orkar rida när jag bara sörplat morotsjuice och druckit osaltad fettfri buljong? Örk!! Jag har alltid fördömt såna metoder för jag har tyckt (eller tycker?) att sånt bara är självbedrägeri eller vad man ska kalla det.
När man börjar äta igen så är man ju däruppe på viktpeaken igen, så ska man då hålla på så där? Så där som min pappa gör. Äter gräddiga såser, dricker goda viner, äter goda ostar och bearnaise hit och dit och sen så åker det extrasaltade Bregottet ut och in med Becel en stund. Nu har han i och för sig gått och skaffat sig en personlig tränare som har koll på honom så vad vet man. Kanske Bregottet har fått livstids besöksförbud?
Bild: Arla.se
Men det känns som att det är något liknande som krävs här. Undrar om man kan be en PT flytta in hos sig? Fast det skulle bli väldigt trångt i våran 140-säng... *funderar*
Kanske det tomma rummet som bara står kan få bli ett PT-rum? Strunt i gästrummet, vi har aldrig några gäster ändå. Bättre göra plats till någon som i små tights och sporttop och gymhandskar, punktmarkerar en så fort man kliver över tröskeln in till köket. Som frågar vad man har för ärende och hur man tänkte nu. Vore inte det bra, så säg. Fast hon får inte vara något snyggo, då måste jag gå runt och morra och pinka revir, usch så jobbigt. Eller kanske en han-PT vore bättre. För om man är tjurig då och vägrar släppa skafferidörren så kan han bara enkelt lyfta ut en därifrån. Typ så där i armen som Victoria Beckham ser ut att göra när hon "promenerar" med sina barn. Aj.. (kom ifrån ämnet lite där)
Bild: Celebritynation
Fast om man är vuxen, är det inte meningen då att man ska klara av sånt där på egen hand? Är det inte det att bli vuxen handlar om? Att man sköter sin egen skit och struntar i andra. Eller har jag missat något? Men om jag inte kan då?! Eller är det egentligen så som mammas man alltid sa; du kan visst men du vill inte. Vill jag inte sluta äta sötsaker? Vill jag se ut så här? Eller vill jag inte sluta äta socker tillräckligt mycket? Jag och en annan B.I.M.L (jo man kan visst ha flera, det har jag) brukar ju faktiskt skandera; VILL MAN SÅ KAN MAN! Vi har i och för sig bara applicerat det på relationer men jag antar att jag får böja mig för att det gäller det mesta... Jag vill inte om åtta veckor tänka, jaa.. nu hade jag kunnat väga mina efterlängtade 73 kilo men jag gör inte det för jag tyckte inte det var värt åtta veckor av mitt (snart i alla fall) 29-åriga liv. Jag tyckte inte jag var värd det. Eller nåt...
*håller ut de sista tre minutrarna som kvartersbutiken håller öppet och funderar samtidigt på om KBT kanske vore något för mig..*
//SP
Kaloriräknande
Nu är jag inne på dag två av mina kommande åtta veckor med ett kaloriintag på 1437 kcal per dag. Igår intog jag 2029 kcal och idag 1989.. Vilket uppvaknande det blir.. Lika många kalorier som en hel måltid innehåller ska bort. Men i mitt fall är det ju kakor, glass och godis, och inte mat.
Det kändes ganska skönt att nästan inte äta något ris alls till middagen utan mest kyckling och grönsaker och sen starkt (för det var på vippen att jag sa ja) tacka nej till efterrätt. Jag funderar på om jag skulle prova och fasta. Mamma och pappa gjorde det då och då när vi var små och de sa alltid att de mådde bättre efteråt. Lite som detox. Skulle vara skönt att liksom vårstäda kroppen men jag tänker att det är så typiskt mig att gå ut stenhårt och sen falla som en sten.. Är ju tänkt att jag ska hålla det här ju.
Bild: Gymgrossisten
Vi får se.
*funderar på hur min ständiga hunger kommer att reagera på detta*
//SP
Det kändes ganska skönt att nästan inte äta något ris alls till middagen utan mest kyckling och grönsaker och sen starkt (för det var på vippen att jag sa ja) tacka nej till efterrätt. Jag funderar på om jag skulle prova och fasta. Mamma och pappa gjorde det då och då när vi var små och de sa alltid att de mådde bättre efteråt. Lite som detox. Skulle vara skönt att liksom vårstäda kroppen men jag tänker att det är så typiskt mig att gå ut stenhårt och sen falla som en sten.. Är ju tänkt att jag ska hålla det här ju.
Bild: Gymgrossisten
Vi får se.
*funderar på hur min ständiga hunger kommer att reagera på detta*
//SP
Oförbätterlig?
Alltså jag blir så trött på mig själv!! Jag klagar en massa och suckar över hur jag ser ut men va f*n!! Gör nåt åt det då! Jag har alltid sagt att man får inte klaga om man inte försökt göra något åt det först men jag själv gör ju tvärtom.
Kom igen nu då! Visa vad jag kan!
Sätt igång nu då, annars kommer ännu ett år att gå där jag spenderat det mesta av min tid till att sucka och på ren svenska; tycka synd om mig själv. Eller självbedrägelse. Jag var rätt snygg igår, det tyckte nog även de som passerade mig och nästan vred huvudet ur led. (om man nu får överdriva lite) Men när jag i morse försökte få på mig mina jeans så gick inte grenen ända upp.. inte på ett enda par av mina jeans, INTE ETT ENDA PAR!!! Lik förbannat kråmar jag mig i fönster jag passerar och tycker att det inte är så farligt.
Men jag FÅR INTE PÅ MIG MINA JEANS!! VAKNA NU!!!
Bild: craveonline
Så jag tänker göra det som har fungerat förut. Gå med i Viktklubb.se. Har i och för sig precis avslutat ett rullande medlemskap där (som jag visserligen inte var hundra medveten om) men det finns inget som säger att man inte kan gå på't igen. Denna gång hardcore!! Nu är det slut på att nästan kräkas på spinningen. Nu ska jag cykla passet leende, sjungandes med i låtarna. Basta!!
*tar fram VISA-kortet och köper mig ett låååångt medlemsskap*
//SP
Kom igen nu då! Visa vad jag kan!
Sätt igång nu då, annars kommer ännu ett år att gå där jag spenderat det mesta av min tid till att sucka och på ren svenska; tycka synd om mig själv. Eller självbedrägelse. Jag var rätt snygg igår, det tyckte nog även de som passerade mig och nästan vred huvudet ur led. (om man nu får överdriva lite) Men när jag i morse försökte få på mig mina jeans så gick inte grenen ända upp.. inte på ett enda par av mina jeans, INTE ETT ENDA PAR!!! Lik förbannat kråmar jag mig i fönster jag passerar och tycker att det inte är så farligt.
Men jag FÅR INTE PÅ MIG MINA JEANS!! VAKNA NU!!!
Bild: craveonline
Så jag tänker göra det som har fungerat förut. Gå med i Viktklubb.se. Har i och för sig precis avslutat ett rullande medlemskap där (som jag visserligen inte var hundra medveten om) men det finns inget som säger att man inte kan gå på't igen. Denna gång hardcore!! Nu är det slut på att nästan kräkas på spinningen. Nu ska jag cykla passet leende, sjungandes med i låtarna. Basta!!
*tar fram VISA-kortet och köper mig ett låååångt medlemsskap*
//SP
Krokigt
Som sagt, något steg bakåt och något steg framåt.. Jag var på spinning igår och jag tyckte att min kondition var sämre den här gången jämfört med förra.. Kändes som om jag skulle kräkas men jag trampade på under mantrat 'det är bara vekhet som lämnar kroppen, det är bara vekhet som lämnar kroppen..' När jag kom hem var jag supersugen på glass, det var ju sånt fint väder igår så det hade passat så bra.
Det blev muffins, chokladmuffins. M.I.M.L kom med idén och jag genomförde den.. Åt två stycken.. det hade räckt med en. Har nåt slags illamående som kommer och går lite då och då och nej, det är inte därför.
Måste i alla fall skryta över hur fantastiska muffinsen blev. De ser nästan ut som fikmuffins. Kanske är en idé... (funderar på alternativa karriärer då företaget flyttar på sig)
Bild: jag
*gör mig redo för en fika med min übergravida vännina och stålsätter mig för att inte fastna för frestelsen att äta lika mycket som henne*
//SP
Det blev muffins, chokladmuffins. M.I.M.L kom med idén och jag genomförde den.. Åt två stycken.. det hade räckt med en. Har nåt slags illamående som kommer och går lite då och då och nej, det är inte därför.
Måste i alla fall skryta över hur fantastiska muffinsen blev. De ser nästan ut som fikmuffins. Kanske är en idé... (funderar på alternativa karriärer då företaget flyttar på sig)
Bild: jag
*gör mig redo för en fika med min übergravida vännina och stålsätter mig för att inte fastna för frestelsen att äta lika mycket som henne*
//SP
